tisdag, september 11, 2012

May there be hard work...

Svetten rinner. Svetten klippar. Luften är tömd på syre. Hjärnan säger nej men hjärtat säger ja. Själen är sliten och sinnet är rubbat. Du skulle göra vad som helst för att få vara ensam men kan inte slita dig från folksamlingen. Ditt hjärta skriker efter kärlek och ömhet men du är oförmögen att ge tillbaka. Hela ditt väsen är skadat men världen runt omkring dig går bara förbi. Ingen stannar upp för att se hur du mår. Du stannat inte upp för dig själv ens en gång. Du går vidare. Ignorerar dig själv. Du slutar andas...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar