Klockan ringde 06:30. Lie lätt yrvaken stängde jag av den och sträckte mig efter byxorna som låg på golvet. Därefter satte jag mig upp och drog på mig en tröja. Jag reste mig upp och gick mot fönstret. Jag började känna att det här fixar jag ju. Kliva upp lite tidigare och gå ut på en joggingrunda såhär på morgonkvisten, fast nu i början blir det nog en promenad så man vänjer kroppen lite grann innan man börjar öka takten. Känslan utav stolthet över att nu ska jag äntligen göra slag i saken växte inom mig. jag tog tag i garden med varsin hand och drog undan. Nääe va fan...! Det störtregnar ju!
Vi skjuter väl upp det ytterligare en dag då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar