Jag älskar OS men jag förstår inte grejen med att det är så himla mycket mer prestige i att vinna OS än till exempel VM. Visst det är bara vart fjärde år och man kanske bara deltar i två tre stycken totalt under sin aktiva tid, men det är ju faktiskt exakt samma motstånd som i VM. Det jag tycker är roligt med OS är utbudet och att så många sporter som man i vanliga fall inte får se på TV uppmärksammas. Så för utövarna i dessa sporter förstår jag prestigen i OS-medalj.
Sedan måste jag bara kommentera Sveriges medaljer. På förhand pratar man bara om de stora namnen i exempelvis friidrott, man nämner aldrig hästsport eller någon av de mindre sporterna. Möjligtvis Lasse Karonen då, men det är enda undantaget. Och mina tankar är att de två medaljer vi fått hitills kommer med stor sannolikhet vara de största medaljerna. De slår ett slag för de som drivs av passion och vilja för den lilla och visar att det finns andra sporter än det som visas på TV och att man faktiskt kan vara bra på dom!
Don't get me wrong, jag älskar friidrott, men jag går in med tanken att blir det någon medalj blir jag glad men jag tänker inte på förhand förvänta mig högre prestationer än de är kapabla till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar