År 2004 satte jag mig framför TVn för att se på ett program som hette Inför Eurovision Song Contest. Jag hade året innan sett Eurovision Song Contest när det sändes i från Riga vilket hade så smått fått en känsla av spänning inför detta program att växa inom mig. Men jag visste inte riktigt vart det hela skulle landa än. Jag jämförde det med andra TV-program jag följde på TVså som Idol, Fångarna på fortet eller Robinson.
Jag kan inte riktigt beskriva med ord vad som hände härnäst. En bomb slog ner, jag hitta hem, blixten träffa mig, jag hitta mig själv... Man kan säga att det var två faktorer som utlöste alla dessa obeskrivbara känslor. Den första var en riktigt snygg fransk pojk vid namn Jonatan Cerrada. Han öppnade dörren för en helt ny värld av musik, språk och kultur för mig. Visst, Frankrike är inte så exotisk för en svensk kanske, men han fick mig att inse att den finns en underbar värld utanför Sverige och jag bar mig iväg på en musikalisk resa som kommer vara resten av mitt liv!
Den andra faktorn var de personer som var med i detta program. Jag hade inte insett det innan, men jag var besatt av denna tävling och dess musik och dessa personer diskuterade alla dessa låtar och visste vad dom pratade om. Det fanns ingen annan i min närhet som hade sådan koll, som jag kunde snacka med om låtarna och allt annat som rörde denna tävling. Det var så kul allting! Och Thomas Lundin var den person i detta program som verkligen fick mig att lyssna. Han var karismatisk, proffsig och kunnig. Det var nästan läskigt. Han beskrev låtar på ett sätt som jag hade velat beskriva de på. Då menar jag mer än bara "Den låten var bra, jag gillar den", utan han satte rätt ord och beskrivning på var det var han gillade och drog paralleller som jag hade i mitt huvud.
Det gick ett år och jag kom till insikten att jag var den enda i världen som älskade Eurovision Song Contest. Men under en kort period på våren fick jag för en stund tro att det fanns andra människor som delade min passion. Och det var när jag fick se på Inför Eurovision Song Contest. Så var mitt liv under några år. Ensam under 11 månader av året och 1 månad då livet lekte!
De senaste åren har programmet dock gått utför vad gäller nivån på kunskap och intresse från "experterna" om bidragen. Idag tar man endast med svenska kändisar, de flesta artister, som mest skojar bort allting och verkar se på det hela som ett tillfälle för att på lite extra publicitet. Men stark och stolt har Thomas Lundin stått mitt i detta och hållit fast vid sina principer och behandlar programmet med samma respekt som tidigare. Jag vågar påstå att jag inte hade ansträngt mig så mycket för att få se programmet om inte Thomas varit kvar. Så det återstår att se vilka som ersätter Thomas. men om det följer samma mönster som de senare åren har jag svårt at se vad jag faktiskt ska få ut av att se på programmet. Jag vill se proffsiga uttalanden och analyser. Inte vanlig Svensson-pajkastning à la "Han hade en ful tröja, så jag tycker inte om honom", "Jag fattar inte vad han sjunger för det är på ett annat språk än det jag talar så jag tänker dömma ut den innan jag äns hört hela".
En vacker dag ska jag möta Thomas Lundin, se han in i ögonen och tacka honom för det han gjort för mig. Jag tror de flesta, om inte alla i Melodifestivalklubben, förstår mig i detta. Jag var så ensam. Jag kände mig så ensam och fick aldrig prata ut och ordentligt om detta intresse. Alla i ens omgivning tappade intresset efter första meningen.
Thomas Lundin var min första schlagervän!
Du kommer vara saknad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar