Vad gör man när det tar stopp?

Man har ju hört uttrycket "att gå in i väggen" x antal gånger, eller att man "tog ut sig totalt. Att träna tills man blir trött är inte svårt, att träna tills svetten dryper är inte heller allt för svårt, men att träna tills kroppen säger stopp, allt svartnar för ögonen och du vet inte om du ska spy eller svimma, det är svårt. Flera gånger har jag varit helt slut efter en dansklass och tänkt att "där var min gräns!", men ack så fel jag hade! idag hade vi jazz med Hanna Rumyantseva. Hon är grym, på två sätt. Hon kan mycket och begär mycket. Inget orimligt, men mycket! Hennes uppvärmning är superkul och väldigt bra och det är stört omöjligt att ta sig igenom den utan att vara slut, om så skulle hända har man inte gjort rätt för sig. Idag var inget undantag. Jag körde på, hade grymt flow. Man kan inte allt utantill men man har lärt sig nu att inte hålla igen utan bara köra. Jag har nog baletten innan att tacka för den grymma balansen jag hade i hela uppvärmningen, jag var supercentrerad (Zara mätt). Svetten rann och jag pushade på. Så när jag reste mig upp efter att ha gjort en panché så sa kroppen STOPP. Hela kroppen skakade, hjärtat slog snabbare och snabbare och ögonen svartnade för mig. Jag var tvungen att sätta mig ner och bara fokusera på att andas och få ner pulsen. Där efter kändes det som att man gick på reserven och det som kommer efter reserven, viljan. Jag ville fortsätta. Man måste lyssna på sin kropp, det är mitt viktigaste redskap.