Åka tåg. Kan vara heaven or hell. Jag älskar att resa. Jag älskar att vara på väg, ha ett mål, ha något att se fram emot. Att resa till nya destinationer är något av det bästa som finns. Känslan som bara kan likas vid att vara fri. Ingen vet vem du är eller var du ska. Runt omkring dig ser du nya ängar, nya hus och nya människor för dina ögon. Du andas ny luft och känner ur det pirrar till i magen när du tänker på destinationen. Underbart!
Men jag sitter på samma gamla sj-tåg. Åker samma gamla resa. Till samma gamla destination. Hudiksvall. Mitt så kallade hem. Misstolka mig inte, så illa tycker jag inte om staden. Men jag kan inte hjälpa att jag frågar mig själv om jag skulle åka tillbaka dit om jag inte haft några fina människor där som jag älskar. Det kan vara en ganska fin stad, men den kväver mig! Det är alltid skönt när man kommit fram och vet vart man är, vet vart allt är och hur det är. Men efter någon dag inser man att verkligen allt är som det alltid har varit, att tiden har stått stilla. Då bara längtar man tillbaka till härliga västkusten.
Men för att råda bot på kvävningen har jag anmält mig till några distans-sommarkurser. Två stycken för att var exakt. Kultur och samhälle i Frankrike och Spanien. Har nu på morgonen fått en massa information om Spanienkursen. Har laddat hem en massa kommande inlämningsuppgifter och information. Ska bli kul att äntligen få den där inblicken i dessa fantastiska länder som jag alltid velat ha. Kanske man kan få lite mer hunger att ta tag i att lära mig språken ordentligt. Det är bara så svårt!
Nä, jag borde verkligen sluta skriva nu, om ni har tagit er enda hit så ska ni få en eloge av mig, tack för att ni har tid och ork för att lyssna på mitt pladder. men det är så med min filosofi, det är mycket! Ger er en liten bild för att ni står ut med mig:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar