25 pass innan 25 årsdagen #5

Wow, det här var precis vad jag behövde. Efter gårdagens mentala urladdning (och till viss del fysiska) var jag lite orolig att det skulle vara tungt idag. Men jag tror att efter att ha fått "tala ut" här igår så var jag som mer mottaglig för dagens löprunda på något sätt. Jag hade tänkt i förväg att springa lite längre idag, jag ville gärna komma upp i 5 km, bara för att liksom få det ur kroppen och inte bli rädd för distansen.

Det kändes riktigt bra faktiskt. Alla som springer förstår nog vad jag menar när jag säger att det rensar hjärnan att vara ute och springa. Det känns som att man varit hos psykologen, och även om jag tycker att jag får utlopp för mina tankar och känslor när jag dansar så är det något visst med löpträningen påverkan på psyket. Jag tror att det har att göra med enformigheten i det hela. Att man liksom maler på framåt och man vill liksom ta sig länge fram, man går in i jägarmode eller något åt det hållet Man berättar inte någon historia eller ska gestalta, men är bara sig själv och plöjer på. Så nu känner jag mig otroligt omladdad mentalt.

Idag sprang jag för mitt femte levnadsår. Vad finns det att berätta om det. Jag gick på dagis och levde i min egna värld :-P På dagiset där jag gick har jag inte allt för många minnen men något jag minns starkt är ett speciellt buskage med jag vet inte vad för någon slags buske, det är inte mitt expertområde direkt, men det liknade någon slags tall har för mig. Varför jag kommer ihåg dessa buskar är för att de gömde en labyrint av gångar som bara vi små barn kunde komma åt. Tyckte det var en häftig värld att krypa runt i.