Får bli ett "försenat" inlägg om fredagens löprunda. Blev lite bråttom där efteråt så hann inte skriva något här om det och på helgerna lever jag ett uppkopplingsfritt liv!
Anyway, fredagen bjöd på fint vänder och en värkande kropp. Det verkar som att träningsvärken blir allt intensivare för varje vecka som går, och även om jag tycker det är otroligt frustrerande att leva med träningsvärk så är jag mer nöjd med livet så. Då vet jag att jag pushar min kropp och blir starkare. Ni ser det gröna området på kartan jag springer in på alldeles innan 2 km markeringen efter det tvära 90 graders svängen? Där är det en backe som hette duga. Då är man inte fräsch när man springer där. Och det slutar inte förrns en liten bit efter 2 km markeringen, där det blir ytterligare en 90 graders sväng. Den backen fasar jag alltid för och burkar vara feg och undvika. Men nej, nu jävlar. Om jag vill nå någonstans ska man inte gena och fuska. För tro det eller ej, ibland går uppförsbacken snabbare än genvägen. Wow, vilken metafor!
När jag var 6 år gammal började jag på Idenorsskolan. Jag kom ihåg att man fick ta med sig sin teddybjörn när den "fyllde år" så sjöng vi alla för den. Självklart tog jag då med mig min absoluta favoritnalle Billie. Kan hända att jag gjorde det flera gånger bara för att det var roligt! Jag skulle inte ifrågasätta om någon påstår att jag gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar